Då var ett utvecklings samtal på förskolan avklarat angående Christan. Suck, mycket tråkiga saker fick jag höra.

*Christian leker oftast för sig själv
*Christian är inte speciellt talför
*Christian håller sig gärna i bakgrunden, han gör sig sällan hörd
*Christian blir ledsen när de är i större grupper för att inte hör/förstår vad dom gör/ska göra
*Förskolan har inga resurser för att ha barnen i mindre grupper

*Christian är kreativ, han tycker om att måla, leka med lera eller vara i vattenrummet
*Christian visar stort intresse för bokstäver och siffror

Förvisso ungefär vad jag missstänkt... Rent allmänt så tycker jag att Christian har dåligt självförtroende när han är med andra barn. Christian är blyg, försiktigt och tillbakadragen. Han låter barnen ta saker ifrån honom, inklusive Angelica. När någon tar något ifrån honom så släpper han bara och blir lite ledsen i ansiktsuttrycket. Tänk om han ändå kunde hålla i dom sakerna han faktiskt leker med för stunden.

Undras hur vi kan hjälpa honom att få bättre självförtroende? Eller hur vi kan lära honom att leka i grupp? Hela livet består ju av grupper, förskolan, skolan, fritiden, arbetet. Dessutom är det ju så underbart att kunna ha goda vänner runt omkring sig.

Christians stora nackdel är ju hans hörsel, han har en dubbelsidig hörselnedsättning vilket medför att han har hörappater.



Röd lastbil för höger öra och blå för vänster öra.
Ifall man jämför Christian med de andra treåringarna på förskolan så ligger han efter i talet. Lite trist faktiskt. (Ja, ja, man ska inte jämföra barn.) Då har vi ändå tillgång till specialpedagog och logoped, fast dom är så fullbokade varpå vi träffar dem ganska sällan.

Här hemma har vi ju Angelica som tar väldigt mycket plats. Christian han är ju bara lugn och snäll och är duktig på att vänta. Medan Angelica skriker högt när hon vill något som vi har missat.

Jag tycker lite synd om min fina kille. Inga lösningar har jag på lager heller.