Igår, tisdags så åkte jag buss tur och retur för att hämta Christian från dagis. Själva bussresan tar ca 8 min, promenaden till bussen tar däremot 30 min.
När jag klädde på mig här hemma före avfärd så tänkte jag att det brukar bli så varmt när man går och dessutom bär ett barn i sjalen.
Ditfärden gick alldeles ypperligt, hmm, bortsett från att jag missade rätt buss med ca 3 min och kom därför något sent till dagis. Angelica passade på att somna i vagnen.
I bussen på väg hem så åt Christian äpple som mellis, det gillar han!

När vi klivit av så skulle jag knyta upp Christian i sjalen på ryggen eftersom han inte orkar gå hela vägen hem. Jag tog av mig vantarna för att kunna få bra grepp om tyget. Men, aj, aj, innan jag ens hunnit få upp Christian på ryggen så var mina fingrar stelfrusna! Det var rysligt kallt, en bitande kyla som gick rakt genom kläderna. Upp på ryggen kom han till slut och så började vi gå. Väl inne på vår grusväg så började Christian glida på ryggen, mina stela fingrar hade misslyckats med att spänna sjalen tillräckligt. Jag tog ner honom och så fick han promenera, jag ville absolut inte ta av mig vantarna igen.

I början tyckte hade det var jättekul att springa i snön, upp och ned i diket. Och gå på isen i diket var ju bara sååå spännande! Men vi kom ju knappt någonstans och jag var sååå frusen. Jag önskade att jag hade tagit på mig mina termobyxor. Efter en promenad som kändes som en hel evighet så kom vi äntligen hem.

Väl hemma gjorde jag iordning varm nyponsoppa med rostade mackor. Åhhh, det värmde gott i hela kroppen vill jag lova! Kan ju avslöja att barnen knappt åt något till middag denna dag eftersom mellis blev kl 16 istället för 14,30.