Usch, jag känner mig så elak. Jag har satt stopp för Christians idéer om att ta med sig egna leksaker till förskolan. Oj, oj, oj vad ledsen och arg han var imorse. Hela resan till förskolan så satt han och ropade efter pappa. "Min pappa, åka till Stockholm, vara med pappa." Inte så kul att få höra på morgon kvisten. Men, men, jag har alltid ogillat idén med att ta med egna leksaker till förskolan och nu har jag bestämt mig för att visa vad jag tycker.

För våran del så började det för någon vecka sedan. Barnens mormor bodde hos oss en helg och så fick dom varsin bil utav henne. Efter helgen så ville Christian ta med sig den blåa bilen till dagis och så fick han det. Jag tyckte det var gulligt att han vill ta med sig ett minne från mormor. Sedan igår så fick ju Mack och Blixten följa med. Just Mack och Blixten har jag sett att flera andra barn har tagit med sig i gruppen.

Men idag var alltså stopp, Christian ville ha med sig Mack och Blixten. När vi kom till förskolan så möttes vi av några glada barn som undrade varför Christian var ledsen. "Hans Mack är hemma." En snäll pojke uttryckte då glatt "Han kan få låna en utav mig." Och så kom pojken gåendes med Blixten och Sheriffen. Åh, vad taskig jag kände mig när Christian inte fick lov att ta med sig sin egen Blixten... Nåja, bara att bita ihop.

Jag frågade en utav pedagogerna om vad hon tyckte om egna leksaker. Jag fick ungefär dessa svar:
-Det har blivit för mycket nu. Det är svårt att locka barnen till annan lek eftersom dom hellre leker med sina privata saker. Vi måste prata med varandra i teamet och hitta någon lösning.
Jag inflikade lite försiktigt att dom kanske kan införa en visning per vecka eller månad. Göra en begränsning liksom. Just nu känns det trist att föräldramötet redan är överstökat, denna leksaksfråga hade passat bra att prata om på ett möte för att få fram allas åsikter.

Som det ser ut nu verkar vart och vartannat barn ha med sig egna leksaker till förskolan och då ser det ju faktiskt ut som att föräldrarna tycker att det är okej. Det kan ju kännas knepigt att ändra på något som pedagog på förskolan ifall att det är något som föräldrarna gillar.

Däremot så har mina barn alltid haft med sig kramdjur till vilan, det tycker jag är en annan sak. Det är ju viktigt att vilan känns trygg för barnen och ett kramdjur kan faktiskt förmedla trygghet.

Vad tycker du om att ta med leksaker till förskolan? Finns det någon gyllene regel på er förskola om egna leksaker?

Vuxna sover ju faktiskt allt som oftast tillsammans i samma i säng om nätterna, det gör i alla fall jag och Ronny. Det är något som anses fullt normalt ifall man är ett par som sambos, gifta, eller liknande. Det är fullt naturligt att sova tillsammans, djurflockar sover tex tillsammans för att vara bättre skyddade mot kyla och andra faror.

Men barnen då? Hur sover dom?

Min föreställning innan vi fick Christian var att det lilla barnet inte skulle få komma emellan mig och Ronny. Vår säng var våran säng, där skulle bara vi sova. Vårt rum var också bara vårat rum, det lilla barnet skulle ha ett eget rum.
Och så blev det också, Christians spjälsäng placerades i rummet bredvid tillsammans med en fåtölj. En fåtölj där jag ammade honom på nätterna. Christian var duktig på att sova som spädbarn, redan från ca 3 veckors ålder så sov han hela nätterna. Så det blev ju aldrig speciellt mycket spring till fåtöljen i Christians rum.

Numera så samsover vi allihopa i samma säng. Det är mer avslappnande för oss allihopa. Framför allt har de varit smidigt under Angelicas första år då hon ammade ofta på nätterna. Jag behövde ju knappt vakna, kände jag att hon rörde på sig så mer eller mindre ammade jag henne halvsovande.

 
I boken Nära Föräldrar skriven av Jorun Modén kan man läsa följande:

• Barn som sover med föräldrarna skriker mindre, eller inte alls. De befinner sig ju mitt i tryggheten.
• Antalet vakentimmar brukar därför vara lägre för föräldrar som sover med barnen. Flertalet Nära Föräldrar tycker faktiskt att de får fullt tillräckligt med sömn och vila!
• Mamman behöver inte gå upp för att erbjuda bröstet om hon ammar. En del mödrar sover sig genom amningen, andra tycker bara att de blir mindre störda än om de måste gå upp.
• Samsovning främjar anknytningen. Natten kan bli ett tillfälle för en mamma eller pappa som tillbringat en stor del av dagen borta från barnet att knyta an och ägna sig åt vila tillsammans.
• Samsovning minskar förekomsten av plötslig spädbarnsdöd.
• Det känns mysigt och tryggt för både barnen och föräldrarna.

Dr Sears skriver i sin bok The Attachment Parenting Book att spädbarn föds med nervsystem som inte är färdigutvecklat och därför har spädbarn inte kunskapen att andas ordentligt. När barnen sover ihop med sina föräldrar så stimuleras barnet att andas rätt eftersom barnet känner föräldrarnas rytmiska andning.

Nils Bergman är en läkare som är aktiv i Sydafrika och han menar på att den naturliga miljön för ett nyfött barn är i mammans mage, när barnet lämnat den trygga magen så är det en enorm omställning för barnet. Barn som skiljs från sin mamma efter födseln kan bli alldeles förtvivlade och uppstressade. För att undvika stressade spädbarn så menar Nils Bergman att hud mot hud kontakt är jätte viktig för nyfödda barn. Hjärnans utveckling stimuleras genom hud mot hud kontakt så att barnet känner sig tryggt. Ett spädbarn är biologiskt väldigt outvecklat när det föds och genom att vara nära sina föräldrar så stimuleras barnets temperatur, andning och hjärtfrekevens till att hålla normala nivåer.

Nu när Angelica inte ammar på nätterna längre så kan jag titta tillbaka och känna mig glad över att hon alltid sovit vid min sida sedan hon föddes. Jag hade nog aldrig orkat med två barn ifall skulle ha blivit tvungen att springa upp till ett rum om nätterna för att amma Angelica.
Speciellt tacksam är jag över samsovningen när barnen är sjuka, dom sover lugnt och ifall dom vaknar och mår dåligt om natten så somnar dom snabbt om igen tack vare närheten från oss föräldrar.

  
Bilderna på Chrisitan och Angelica är från april 2009.

Hur sover ni? Varför sover ni som ni gör?

Några intressanta länkar i ämnet Samsova, jag har hämtat inspiration från flera av dessa länkar.
http://www.naraforaldrar.se/
http://www.ap.skorpan.se/Samsova.htm
http://www.9manader.nu/efter/somn/samsova
http://www.abctidning.se/x0503a.html
http://www.askdrsears.com/
http://www.kangaroomothercare.com/

Mina busungar älskar att borsta tänderna! Dom springer uppför trappan och står och hoppar av glädje vid handfatet när det är dags att borsta tänderna.

Det finns ju flera olika tanbortvisor som man kan hitta på internet, fast jag kan ingen utav melodierna till dessa visor. Så igår när vi borstade tänderna i duschen så komponerade jag ihop en egen visa utav en visa vars melodi jag känner till :-) Barnen blev helt lyriska, jag fick sjunga visan om och om igen.

Eftersom Christian har en dubbelsidig hörselnedsättning så är det vissa ord här hemma som vi har förenklat, borsta tänderna är ett sånt uttryck. Här hos oss så heter det gnugga tänderna, mest för att få bort lite krångliga s- och r-ljud.

Originaltext                                   Min tandborst visa
Vi gungar åt öster                            Vi gnuggar här bakom
och gungar åt väster                        och gnuggar här framför
och gungar åt söder och norr            och gnuggar fram och tebax
Hej och hå gunga på                        Hej och hå gnugga på
Sen gungar vi hem igen                   Sen gnuggar vi om igen

Melodin till originaltexten kan jag inte riktigt förklara :-( Googlade lite för att eventuellt hitta melodin i noter och då sprang jag bland annat på denna sida. Massor av texter till fina barnvisor, däribland Gunga åt öster. Ser att min text inte riktigt stämmer, men nu har lärt mig den som jag skrivit så det får vara så här hos oss :-)
Originalvisan Gunga åt öster är skriven av Borghild Arnér.
Hittade en annan sida med barnvisor också.
Söker man dessutom efter Barnvisor på svenska på youtube så får man hjälp med flera melodier.

Jag kan ju avsölja att Angelica mest suger på tandborsten medan Christian gnuggar på flitigt. Naturligtvis så hjälper jag dem båda så att det blir ordentligt gjort.

Dom flesta av oss blir överlyckliga när man inser  "Jag är gravid". En ny tid börjar, ett nytt liv har börjat, men oj det följer med en massa kärleksfullt ansvar också. Några av oss börjar köpa in saker som kläder, barnsäng, barnvagn, ergonomisk bärsele med mera. Andra vågar inte köpa något ifall det ska gå illa med livet i magen.
Plötsligt är det dags, in på förlossningen. Så ligger man plötsligt där, fylld av glädje med en underbar parvel på bröstkorgen. Supermysigt!

Men hur ser nu verkligheten ut? Jo, i det flesta städer och orter behöver man ställa bebisen i kö så fort man bara kan till flera olika dagis och/eller dagmammor. Vadå, ställa en 2-dagars bebis i kö? Alltså det känns verkligen superknäppt att behöva tänka på sådant det första man gör när man kommit hem från förslossningen. På många håll kan det ju vara 1-3 års kö för att få plats på dagis/dagmamma.

När vi fick Christian så var vi nyinflyttade i Sollentuna/Häggvik. Jag fick snällt sitta där och läsa på internet om vilka ställen som verkade lämpliga för honom. Då visste vi bara att han inte fått godkänt på hörselscreeningen för nyfödda, läkarna trodde att det var fosterfett i hörselgångarna.

Christian hamnade i kö till 3 famljedaghem och 2 förskolor. Våren 2007 fick vi beskedet, välkommen till lalala... Vi ringde upp och fick komma på besök. Denna dagmamma var vårt första handsval och hon kändes toppen! Naturnära och personlig, aktiv i Friluftsförbundet så barnen fick medverka i Mulleverksamheten. Åhh vad roligt med Mulle, det jag gick jag själv som yngre.
Men i juni 2007 så fick vi för oss att flytta, vi hamnade i Ledinge utanför Norrtälje. Då var det bara att snabbt som tusan ringa Norrtälje Kommun och köa på nytt. Denna gång valde vi endast första närmaste. Vi fick platsen, vi tackade ja, och så åkte vi på föräldramötet. GAAAHHH, KATASTROF! Utegården bestod av 95% asfalt, inga gungor, ingen sand. Lokalerna bestod av små och många rum där ljuden bara studsade mot väggarna. En fruktansvärd miljö för en hörselskadad. (Vi visste nu om hörselskadan.)
På föräldramötet i aug 2007 så avslöjade rektorn att det varit en kris på förskolan inklusive skolan våren 2007 och att all personal på förskolan var vikarier som skulle bytas ut under hösten månad för månad. Näe, en sådan otrygg miljö kunde jag bara inte tillåta för min son. Ringa kommunen igen och gå på ett gäng med studiebesök i Norrtälje! Jag tog reda på adresserna till säkert 15-17 olika förskolor och kollade på kartan. Familjedaghem var inte att tänka på, jag pratade med ett par stycken, fast de hade ungefär samma arbetssätt som en förskola.
Jag ringde några förskolor och frågade ifall jag fick komma på besök, näe, med hänsyn till barnen så kan vi inte ta emot sporadiska besökare.
GAAAHHH!!! Jag hade panik ju, sonen måste ju få det bra. Jag tog helt enkelt med mig sonen och när han sov så knackade jag på hos alla förskolorna och bad att få titta lite eftersom jag sökte efter en förskola som kunde passa oss. Då gick det bra minnsann.
Mitt val föll på förskolan Paletten, det hade den underbaraste utegård jag någonsin sett! Stor och kuperat och skogen runt hörnet. Stora luftiga lokaler och i princip fasta/återkommande vikarier. Plus att dagiset ligger bra till i förhållande till dom bussar som går förbi oss.
Jag hade egentligen velat haft honom på ett Ur och Skur dagis, men deras lokaler var hemska! Ett gammalt slitet 1700-tals med små rum och allting man sade ekade mellan väggarna.

11 sep 2007 skrev jag in honom i kön till Paletten med önskad start den 13 sep 2007. Dagen efter ringer rektorn, "Du behöver en dagisplats imorgon?" Jo, jag har börjat studera och är nyinflyttad och det dagiset vi hade fått plats på dömde jag ut. Rektorn lyssnade på min utsaga och hälsade oss välkomna till verksamheten! Otroligt. Fast lite premisser var det, platsen gällde endast för tider mellan 8,30-16. Inga problem! Jag skulle ju studera på distans.

Dessvärre så blev Christian så himla sjuk så otroligt ofta! Mina studier gick åt pipsvängen och jag oroade mig för att han skulle dra hem en massa smittor till Angelica när hon väl hade kommit. I nov 2007 fick han sluta pga för hög frånvaro när han så ofta blev sjuk. Och det är jag glad för! Det har varit helt underbart att ha båda barnen hemma tillsammans under Angelicas uppväxt, dom har blivit så samspelta.

Hösten 2008 var det dags igen för Christian och dagis. Jag gjorde några nya studiebesök igen, mest ifall att. Nu hade han ju fått hörapparater och teckenspråk skulle användas som stöd för hans talutveckling. Det blev Paletten igen. Denna gång var det mer rätt för Christian, åldern drygt 2 år kändes otroligt passande för honom på förskolan. Jag önskar jag kunde få ha Angelica hemma tills hon blivit 2 år också.... Men det är inte möjligt.
Att Christian började hösten 2008 igen var mest en rekommendation från hörselkliniken, för talutvecklingens skull.

När barnen går på förskolan så önskar jag att de går så korta dagar som möjligt, jag vill inte de ska spendera större delen av sin vakna tid på förskolan. Jag vill ju att barnen har fler timmar med familjen än med förskolan. Jag önskar också att barnen alltid får äta frukost och middag hemma. Idealiska tider för oss på förskolan är 8,30-15,30. Det blir 35 timmar i veckan. Barnen är vakna ca 7,00-19,00, det ger 12 timmar per dag. 12*7=84 vaken timmar för barnen per vecka (bortsett från Angelicas lunchsovning.) 84-35=49. 35 timmar på dagis ger att barnen får vara med familjen 49 timmar per vecka. Det känns så lite... Det skulle ju varit perfekt med 15 timmar per vecka på dagis bara..... Fast då hinner jag absolut inte med några heltids studier i höst.

Min önskan om mina barn innan de börjar på förskolan är att:

*Barnen kan göra sig förstådda genom tal och/eller kropps språk
*Barnen behöver bara sova en gång efter lunchen (Jag vill inte lämna ett barn som sover 2 gånger per dag, då betalar man ju för en sovplats.)
*Barnens mat tider och sovtider passar någorlunda ihop med förskolans tider.
*Barnen ska kunna gå, personalen kan sällan bära barnen, det blir för jobbigt för deras ryggar.
*Barnen ska helst vara blöjfria. Vi använder ju tygblöjor och det fungerade uselt på förskolan i höstas, han är numera blöjfri sedan i julas. Christian kom ju dit klockan 9,00, ca 9,45 går dom ut. Christian fick oftast gå ut i blöt blöja, han fick oftast somna med blöt blöja. Stackarn! En gång på fem timmar bytte de blöja på honom. Ett barn behöver pinka oftare än med 2,5 timmars intervaller. Christian var nästan blöjfri förra sommaren, men det gick om intet när han började på dagis. Dom erbjöd honom varken potta eller toalett. Stackarn blev ju tvungen att pinka i blöjan. Vilken blöja man än har så tycker jag att barnen ska ha torr blöja innan man går ut och torr blöja innan man ska sova.

Hur har ni valt förskola/familjedaghem? Hur gamla har barnet varit/kommer att vara när det börjat/börjar på förskolan/familjedaghem? Varför har ni valt den åldern på barnet? Hur många timmar per vecka är barnet på förskolan/familjedaghemmet?

Tillägg 6/6 kl 7.15
Nu när jag har varit mamma ett par år så inser jag hur värdefulla småbarnsåren är, barnen är ju bara små en gång i livet. Det är lite därför jag önskar att Angelica kunde få vara hemma tills hon är 2 år. Jag vill ju följa hennes framsteg och utveckling själv.
Med mina erfarenheter så skulle jag aldrig mer skola in en ettåring (ålder 12-14 mån) på förskola/familjedaghem. Det är en så intensiv miljö för ett så litet barn. Jag vill ju heller inte att förskolan/familjedagehemmet ska ta över fostran av barnen, den biten står jag helst för själv.
En annan sak som jag önskar är en mjuk start på förskolan/familjedaghemmet, ungefär 15 timmar i veckan till att börja med i ett par månader för att barnet ska vänja sig gradvis med miljön. Fast det kommer inte vara möjligt för Angelica. Jag är glad att Christian har haft den chansen i alla fall.

(Apropå det jag skrev om flytta... Vi flyttade igen mars 2008, fast närmare Norrtälje. Nu är det slutflyttat! Vi har hittat hem.)

Missa inga inlägg!
Klicka på ikonen och följ min blogg!

Dessa tre tycker jag är en usel kombination!
Jag blev så glad när Nadja nämnde lite av detta i sin blogg, jag håller med henne fullständigt!

Jag anser att mina barn förtjänar att växa upp i en rökfri miljö så att det deras lungor kan utvecklas normalt och få en maximal syreupptagningsförmåga. Jag anser också att barnen förtjänar att alltid ha en möjlighet att alltid ha minst en förälder som är nykter och har koll på läget ifall något skulle hända. Det är ju otrevligt mot barnen att bemöta dem dem en andedräkt utav alkohol ångor eller rök ångor, för att inte tala om den hemska andedräkten som brukar uppenbara sig när man är bakfull!

Inga rök ångor på mina barn.
Inga alkohol ångor på mina barn.
Inga bakfylle ångor på mina barn.

Varför skriver jag om detta? Jo, vi var ju på marknad i helgen och då får man se så mycket tråkigheter. Alla föräldrar gör ju olika och prioriterar olika.

Men rökare är ett otrevligt släkte! De bryr sig inte om omvärlden, dom blossar på allt och alla och slänger fimpar överallt. Äckligt!

Rökningen skadar ju lungorna så till vida att lungornas förmåga att ta upp syre försämras. Jag förstås inte hur man som förälder kan vilja försämra sitt barns lungor? Barnens lungor är ju så små och tar större skada än vuxna lungor.
Vissa föräldrar försöker ju gå undan från barnen när de röker, de går iväg kanske 10 m. Fast när de rökt färdigt så sitter lukten kvar i kläderna och lungorna är fortfarande fyllda med rök, dvs utandningsluften består av cigarett rök. Andra klantiga föräldrar nöjer sig med att gå undan 1-2 m, "Det blåser ju inte på barnet". GAAAHHH!!! Visa respekt för alla levande tack, visa respekt för barn som inte är födda hos rökare!

Och så har vi ju den spännade kombinationen rökning och alkohol. Plötsligt är det mer intressant att skåla med sina vänner än att gå undan från barnet när man röker. Och så bägge föräldrar som båda dricker för att vara sociala med sina vänner. Tänk om något akut händer med barnen? Vem ska kunna reda ut en sådan situation? Fulla föräldrar, nej tack. Omdömet och reaktionsförmågan försämras av alkoholen. Nej, tack, inget för mig. Barnens vålmående kommer främst. Det går alldeles ypperligt att ha roligt utan alkohol. Hur kul kan det vara för ett barn att umgås med två trötta och bakfulla föräldrar som luktar illa?

Att få magsjuka när man har barn är nog det hemskaste man kan råka ut för. Vårdguiden brukar tipsa om vätske ersättning. Fast den man köper på Apoteket smakar bedrövligt! Mina barn har alltid ogillat den i alla fall. Fick tips från en vännina som är sjuksköterska på hur man gör egen vätske ersättning. Inte jätte gott men bättre än apotekets och billigare! Det viktigaste när man har magsjuka är ju att få i sig vätska, salter och mineraler. Även nya tarmbakterier kan vara klokt att tillföra, jag har brukat ge mina magsjuka barn Sempers magdroppar.
Vi är förvisso friska här hela familjen, men Tess har det inte så lätt för tillfället.

Recept på vätske ersättning.

1 liter vatten
1 dl socker
1 krm salt

Blanda alltsamman i en kastrull. Koka upp så att allt socker och salt löses upp. Låt svalna. Klart för att förtäras!