Underbar tur med kajakerna
Jag är nästan lite besviken... Lite stel och någon träningsvärk hade jag väl ändå kunde fått kämpa med idag efter drygt en mils paddlande igår i en kajak på havet? Det var andra gången som jag paddlade, och jag vet knappt hur jag ska göra. Vi paddlade från Lergrav och gick ut till ön Skenholmen där vi tog lunch för att sedan paddla runt ön och in till Lergrav. Vindarna låg på ca 6-8 m/s så det kunde vara förrädiska vågor.
Det var en härlig tur, att vara ute på havet känns så fridfullt tycker jag. Och solen som glittrade i vattnet och ytvattnet var riktigt varmt. En fantastisk dag på många sätt. Och även fylld med motgångar. Mina första 10 minuter utav paddlingen var bara besvärliga. Kajakens skädda höll sig inte i läge och kajaken liksom drog sig åt ett håll. Ska jag vara helt ärlig så ville jag bara ge upp. Tappade all lust för att njuta av naturen och hitta min plats i nuet. Min kära älskling rätade upp sitautionen, vi bytte kajak och sedan blev det annat flyt. Härligt!
De sex kajakerna som vi skulle ut med.
På väg ut från Lergrav.
Precis utanför Lergrav.
På väg ut från Lergrav.
Underbart solsken med Lergrav bakom oss.
Ön Skenholmen.
Ön Skenholmen.
Lunch på ön Skenholmen.
Jodå, havet rörde upp vågor.
Ute på havet.
Till sjöss i varsin kajak. Utmanande, mysigt, rofyllt, tungt, vackert, magiskt!
Magisk natur
När jag hämtade barnen i Nynäshamn så bjöd naturen på ett underbart skådespel.
Otroligt vackert! Så tjusigt med den tydliga regnbågen. I visst ljus skymtades tom 2 hela regnbågar.
Ridtur mot solnedgången
Igår kväll for jag iväg till stallet och red ut på härliga Trolle. Vi styrde ned mot havet. Det blev en härlig tur, vacker himmel och Trolle själv var mjuk och lyhörd att rida. Allting bara stämde liksom. Helt fantastiskt!
På väg mot stranden.
Vackert!
Trolle var lite undrande om vad jag höll på med från hästryggen. Jag hade ju med mig systemkameran på ryggen. Hel tokigt med en så stor kamera, men det gick bra. jag hade ju i alla fall det minsta objektivet. Vid ett tillfälle klev jag av Trolle och försökte få att vara fotomodell i förgrunden av fotona, men det gick inte alls. Mest för att Trolle inte vill stå för långt ifrån mig, vilket i och för sig är helt korrekt av honom.
Att rida genom ormbunkar som var högre än Trolle själv var lite läskigt till en början tyckte Trolle, men vi tog oss igenom.
Tillbaka en magisk ridtur. Trolle tittar efter kompisarna i hagen.
Ostindiefararen Götheborg - hennes avfärd
Jag vaknade imorse, kände att det var tidigt, men att det var något speciellt på gång. Jag tittade på klockan, strax före sex. Just det, skeppet Götheborg. Jag kollar in webkameran över hamnen där hon legat, jodå hon låg kvar. Jag gick upp på toa. Tittade på webkamera bilden igen - och såg bara Götheborgs akter. Oj, fort nu. Jag väckte och klädde på barnen, packade in frukosten i bilen. Fick upp Johan och så styrde vi kosan mot Brissund. Skulle vi hinna se henne? Vi åkte hemifrån kl 6.24. Vi tvärsade över Bro, Väskinde, Kornetten. Det småstänker. Åhh, en regnbåge över Kornetten, fast den var svag och svår att se. Ut på Lummelundsväg och ned mot Brissund. Regnet tilltog lite. Svänger in på grusvägen ned mot sjön och får se en regnbåge som sträckte sig i hela sin prakt tvärs över himlen. Nästan, iaf, bortsett från en bit av bågen i mitten där det inte fanns några moln. Och så försvann regnet och vi parkerar. Och där ute kom hon, vackra, eleganta Götheborg. Vi hann!
Till en början när vi såg henne så hade hon inga segel uppe, men efter en stund så reste hon några segel i alla fall och försvann i väg norrut.
Och vi fick en vacker morgon med frukost vid havet när vi tittade på detta eleganta skepp. Underbar start på dagen.
Ostindiefararen Götheborg - ombord
Måste erkänna att vi egentligen inte hade tänkt att gå ombord på skeppet Götheborg, både jag och Johan hade ju bordat henne för några år sedan. Fast då inte tillsammans förstås. Och så barnen, de skulle ju gilla att se kanonerna på närmare håll. Och idag (mån) så fick ju skeppet en bonusdag i Visby hamn. Götheborg kunde ju inte ta sig ut ur hamnen med den starka motvinden som det var. Risken var att skeppet skulle drivas av vinden så att hon krockade med kajen.
Nåja, hur som helst, barnen och jag åkte in för att borda Götheborg, Johan jobbade. Efter att ha varit ombord så insåg jag dock att skeppet skulle ha öppet även under eftermiddagen. Barnen och jag åkte in en gång till för att titta på skeppet på eftermiddagen också, tillsammans med Johan. Vi hade lite hopp om att hon även skulle avsegla där på kvällen, men det gjorde hon aldrig.
Aktern med den svenska flaggan.
Höga master och massor av hamapalinor.
Mäktigt skepp!
En av skeppets 10 kanoner.
Den mörka biten är en orignal bit från det urprungliga skeppet Götheborg som förliste utanför Göteborg år 1745.
Porslinkopior och annat från ursprungliga Götheborg.
Det blir mycket krafter till sjöss. I hårt väder behöver det vara 3-4 man som håller i ratten för att kunna hålla kursen.
Det finns mycket att titta på.
Skeppsklockan.
En kanon utifrån.
Ostindiefararen Götheborg - vid kajen
Bilderna talar rätt mycket av sig självt... Hon är ju så vacker, ostindiefararen Götheborg.
Framifrån.
Lejonet i fören.
Ett av hennes ankare.
Bakifrån.
Den tjusiga akterspegeln med flera träsnidda utsmyckningar.
En vapensköld.
Ostindiefararen Götheborg - ankomsten
När skeppet Götheborg ankom till Visby så var jag tyvärr ombord på en annan båt, HSC Gotlandia II. Jag åkte en tur och retur resa till Nynäshamn för att hämta hem barnen som hade haft semester med sin pappa i tre veckor.
Så jag missade detta vackra skepps ankomst till Visby. Min sambo Johan åkte in till stan och tog kort på skeppets ankomst.
När hon kom så sköt hon salut med kanonerna, det är därför skeppet syns i ett rökmoln på en utav bilderna.
Fler fjärilsarter!!!
Helt otroligt, jag har sett ytterligare två fjärilsarter idag på blommorna utanför huset.
En tistelfjäril.
En fjäril som är något mindre än tex nässelfjärilen som sitter där i bakgrunden.
En favorit i repris, påfågelöga fjärilen. Igår såg jag bara en pågågelöga, idag kunde jag se tre stycken samtidigt. Jag saknar dock amiralfjärilen, jag har inte sett någon sedan i söndags.
Fjärilarna flockas verkligen vid dessa blommor.
Vackra fjärilar - frid i sinnet
Fjärilar är så enstående vackra. Det känns som att jag aldrig tröttnar att titta på dem. Se dessa färger, se hur fria de är. Att se på fjärilar ger mig verkligen frid i sinnet. Och det bästa av allt, fjärilarna bor vid vårat hus. Helt otroligt!!! Och jag kan komma otroligt nära fjärilarna med kameran. Så häpnadsväckande!!!
Häromdagen så jag fem olika arter och idag hittar jag ytterligare två arter. En fantastisk mångfald.
Den vackra påfågelögafjärilen, ny art för idag.
Två gula citronfjärilar, hone och hanne. Citronfjärilarna verkar föredra dessa rosa blommor.
En slags pärlemorfjäril, osäker på vilken sort det verkligen är.
Amiral fjäril, så tjusig.
Nässelfjäril, verkar vara i antal den mest välrepresenterade arten för tillfället.
Fjärilarna älskar verkligen dessa ljuslila blommor. Här kan det sitta 15-20 fjärilar samtidigt, och detta är bara en av två sådana här "buskar". Tror jag behöver en fjärilsbok snart, hade varit kul att artbestämma dessa besökare. Några arter lyckas jag i alla fall hitta på internet.
"If you have good thoughts, they will shine out of your face like sunbeams and you will alwáys look lovely."
