Mitt humör har dalat upp och ned mycket hittills denna vecka, mest nedåt faktiskt. Och så plötsligt...

Underbart solsken imorse och samtidigt ett lätt snöfall med flingor som gnistrade och glittrade enormt mycket. Det var bra mycket vackrare i verkligheten än på fotot kan jag lova. Fotot passade jag på att ta innan jag lämnade barnen på dagis imorse.

Efter morgonens fotografering så var det dags stressa mot dagis, hade i bakhuvudet att Christians avdelning skulle på teater och att jag skulle hämta barnen tidigt från dagis så vi skulle kunna få njuta av solen tillsammans.

När jag lämnade Christian så var han alldeles butter och tillbakadragen och plötsligt vågar jag fråga: "Ska jag stanna här med honom idag?" Det var mer än välkommet! Christian har lite svårt att ta till sig en miljö när alla plötsligt ska iväg, det blir liksom så rörigt och han hinner inte uppfatta vad det är som händer runt omkring honom. Iväg och lämna Angelica på hennes avdelning och sedan bar det av mot teatern, hand i hand med Christian.
Teatern var riktigt bra!

Väl tillbaka på dagiset så blev klockan ganska mycket, det kändes onödigt att åka hem och vända för att packa matsäck (mellanmål) och sedan åka tillbaka för att hämta sötnosarna.
Istället så stannade jag hela dagen hos Christian och så hämtade vi Angelica direkt efter mellanmålet för att ta en gemensam sväng i solskenet till en pulka backe. Solen var förvisso på väg ned bakom skogarna, därav blev det skuggigt i backen. Men vi kom iväg i alla fall och det är det viktigaste.

Barnen skrattade och vi hade så roligt! Jag blir så lycklig utav att skratta och umgås tillsammans med mina barn.

Jag skulle aldrig någonsin kunna ha en ledig dag och låta dem vara på förskolan för att ha en oplanerad dag själv, nej, då skulle jag bara sakna mina sötnosar. Vilket jag redan gjort hittills denna vecka för att det har varit mycket att göra med skolan.
Min filosofi är att ifall jag helt ledig en veckodag (dvs inget med skolan eller jobbet) så är mina barn lediga tillsammans med mig. Jag mår som allra bäst när jag har barnen omkring mig och vi gör spännande saker tillsammans. Önskar mig mera tillfällen för att bara vara med barnen, det är balsam för mitt humör. Ifall inget oförutsett händer imorgon så jag ska försöka vara med Angelica en heldag på hennes avdelning också. Det har blivit så mycket ensam tid med Christian på sistone, som idag och 2½ dag förra veckan då vi kollade hans öron och hörsel.

Dagens underbara utevistelse med barnen avslutades med en vintrig solnedgång, känner mig så enormt glad och lycklig!