Dom som känner mig vet att jag oftast har fullt upp, gärna mer än fullt upp. Jag studerar på heltid och jobbar extra så mycket jag bara hinner som vikarie på en förskola och så har jag familj. Mitt i allt det här så har jag nog blivit immun mot stress! Tiden är inte min fiende längre. Tiden är en möjlighet att hinna göra saker, lära sig något, öva på något intressant, njuta av livet med mera. Tiden och jag är kompisar. Oftast i alla fall :) Det finns ju alltid dagar när jag inte hinner med ett smack av det jag velat göra.

En av mina värsta veckor nu under hösten såg ut så här:

Mån
8.30-9.00 Seminarie med högskolan, egentligen till kl 10.00
9.00-17.00 Arbeta på förskolan

Tis
7.00-13.30 Arbeta på förskolan
13.30-14.15 Student träff högskolan
14.40 och en stund framåt. Besök med Christian hos öronläkaren på Norrtälje sjukhus.
15.30 Utvecklings samtal på förskolan, det gällde Christian

Ons
9.00-16.00 Arbeta på förskolan
16.30-17.15 Danskurs tillsammans med mina barn

Tor
7.30-16.00 Arbeta på förskolan
19.00-20.30 Enhetsråd på förskolan (föräldrarepresentant)

Fre
8.30-9.00 Redovisning högskolan, egentligen till kl 10.00
9.00-10.00 Habiliteringsmöte gällande Christian
10.00-16.00 Arbeta på förskolan

Lör
11.00-14.00 Svampletardag med Natursnokarna
14.00-17.00 Vara hos barnens kompis Anton.

Sön
Inget speciellt.

Till detta tillkommer ALLA lämningar och hämtningar på barnens förskola, 2-3 föreläsningar, läsa kurslitteratur, skriva skoluppgifter, laga mat, tvätta, packa dagisväskor, bilfärder mellan huset och Norrtälje. Sedan vill jag gå å stickcafé varje måndag kväll, jag vill vara i stallet 1-3 gånger per veckan, fast dessa två kommer tyvärr i skymundan. Jag kan säkert räkana upp mer som behöver göras under vecka.

Utan min filofax som håller reda på allting så skulle jag gå under! Nåt annat jag INTE klarar mig utan är laptopen och det mobila bredbandet. Seminarier, gruppträffar, redovisningar med mera, det sker via internet. För att hinna med så blir det ofta som så att jag genomför olika skolträffar i peronalrummet.

Jadå, lite snurrig i huvudet blir jag nog allt ibland, men vips så har jag gjort något av mina måsten och sådär snurrar det på. Veckan som jag beskriver ovan såg helt omöjlig ut först, fast när den väl började så var det bara att slutföra. Och det gick! Jag hann med allting. På något vis är det precis som att desto mer jag har att göra desto effektivare blir jag och då hinner jag med massor!

Tiden är ingen fiende, den är en möjlighet!

Nu när det blivit lite kallare så serverar jag fåglarna mat. Fast det roligaste är nästan att stå i fönstret och titta på dem och se ifall det tillkommer någon ny art.
Förra vintern så var det Entitan och Hackspetten som var svårast att fånga på bild, för att inte tala om Sidensvansarna.

Hackspetten är ju bara så ståtlig!!! På marken har vi bla den lilla svartvita Entitan som är otroligt skygg, den lyckas flyga iväg för det mesta så fort jag håller upp kamerna. Entitan sällskapar på fotot med en talgoxe, blåmes och gulsparv. Vid fågelhuset syns en talgoxe som vågar hämtar maten ur den lilla cirkeln ovanför dörren.
Flera vanliga fåglar hos mig för tillfället är grönfinkar och pilfinkar. Återstår att se ifall flera arter hittar hit under vintern.