Gott ju :-)

För att vardags livet med familj, heltidsstudier och lösryckta arbetstimmar här och där ska fungera så behöver maten ibland förberedas redan dagen innan.

Igår kväll kokade jag därför potatis som skulle vara till pyttipannan i dag.
Samtalet runt bordet gick så här:

Sonen: Mamma, vad är det här?

Jag: Pyttipanna

Sonen: Nej det är ingen riktig, det är inga fyrkanter.

Jag: Jo, det är riktig pyttipanna, ni har hjälpt till att laga den.

Sonen: Mamma, vi tänker inte laga den här äckliga maten igen. När jag blir stor ska jag bo mittemot Ica.

Dottern: Då kan vi bo bredvid varandra.

Jag: Varför ska ni bo så nära Ica?

Sonen: Så att vi kan handla bättre mat tex vanlig pyttipanna. Mamma, jag kommer aldrig att laga den här maten när jag blir stor. När får man lära sig göra mat?

Jag: Det gör du ju hela tiden när du hjälper oss vid spisen.

Sonen: Men mamma, när får man lära sig det på riktigt? Jag vill bara göra mat som jag tycker om.

Barnen hade fått hjälpa till med att skära potatisarna och vispa i såsen som vi hade till.

 

Det blev jättegott, mest tack vare sambons fantastiska sås. Pyttipannan blev det väldigt oproportionelig, en liten miss. Därför fick champinjonerna vara vid sidan eftersom jag gillar att ta mycket svamp. I pytten är det potatis, lammkött och paprika.
Såsen är gjord på smör, tomatpuré, grädde, timjan, rosmarin, vitlök, en skvätt vitt vin och lite farinsocker. Tror det var allt, inte lätt å veta när någon annan tillagar såsen.

Tråkigt att barnen inte gillade måltiden alls bara, lite potatis fick dom till slut i sig åtminstone.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-mail,(visas bara för mig)

Var finns du någonstans?

Skriv din kommentar:

Trackback

RSS 2.0