Vad tycker ni om utseendet på bloggen? Jag kunde inte låta bli att be Jessica göra ett sommar inspirerat utseende. Jag tycker det är superfint! Några små justeringar är kvar bara, annars tipptopp. Allra helst gillar jag blomman som skymtar i bakgrunden, den och barnen har jag fotograferat själv. Nu måste jag bara få tummen ur och lägga upp alla begagnade barnkläder,leksaker med mera i begagnat shoppen. Det är ca 15 överfyllda flyttkartonger att gå igenom och fotografera.

  

Fotografiet på blomman och förra headern till bloggen.

Idag var det en underbar morgon, varmt och skönt, lysande sol och fuktigt gräs.

     

Barnen med bus i blicken! Vårat nya staket, en snabb lösning utav nät. Grinden lärde dom sig att kyrpa under idag... Ronny fick förstärka grinden lite med några brädor. Springa ut mellan häcken har busungarna alltid gillat, fast nu kommer dom inte så långt.

Lillfröken är en riktig buse som vet att ta för sig när hon vill något...

Slapparstil i soffan.

Medan jag gick upp för att snabbt byta tvätten i maskinen så passade hon minsann på, hämta en pannkaka och bänka sig framför tv'n. Vi hade ätit middag ca 45 min tidigare. Pannkakorna på bordet skulle bara svalna och sparas till matlåda. Hmprf, inte mycket kvar nu inte.

Suck, pust, stånk, stön. Jag begriper inte hur mitt liv kan vara så otroligt fullt utav olyckor. Det är bara sååå galet! Hur mycket till ska man orka med egentligen?

Idag nattade jag Angelica efter lunchen kl 11,45. Jag går ned, sätter mig vid datorn och påbörjar att skriva ett mail... Då hör jag hur det börja låta som rinnande och plaskande vatten. Jag vänder mig och ser hur vattnet fullkomligen forsar ur diskhon och ned på golvet. Översvämning! Jag sliter tag i en handduk, den gjorde ingen nytta, vad kan orsaka detta??? Jag rusar upp och kollar tvättmaskinen, där har vi boven! Fast det var bara 5 min kvar på tvätten och tomt på vatten i trumman så den fick tvätta färdigt. Jag rusar ut och hämtar hinkar som jag börjar fylla med vatten, det tog ju aldrig slut. 15 hinkar med säkert 8 liter vatten i varje bar jag ut.

     

På fotot ser ni hur överfullt det är i diskhon med vatten och disk... Disken skulle jag ju ta hand om medan Angelica sov. Hela golvet i köket är förstört, nedrans laminatgolv. Golvet är ju ditlagt efter köks skåpen så det är jättefina braiga skarvar vid socklarna som vattnet letar sig ned genom... Vart jag än trycker i hörnorna på golvet så jäser det upp vatten. Morr!

Super kul detta, utan avlopp, kan inte använda tvättmaskinen, inte använda diskmaskinen, inte duscha, inte använda toaletten. Jag funderar på att emigrera till Gotland och bo hos min mamma med barnen ett tag... Hela golvet i köket måste ju liksom rivas upp. Suck!

Lagom jag fått torrt på golvet så var det dags att åka till dagis och hämta Christian. Nu blev det mer problem....... Bilen tvärvägrade att starta. Jag höll på att bli alldeles skogstokig! Det var nämligen samma fel igår och då fick vi sitta och vänta i bilen i ca 40 min innan Ronny kom och räddade oss. Han slutade tidigt igår, eller tidigt vet jag inte. Han kom till vår bil ca 17,15 igår. Men nu idag var ju klockan 14,30 och Ronny slutar kl 17,00 plus körtid från Stockholm till Norrtälje.

Gissa om mitt tålamod typ tog slut..... Bara att ringa Ronny. "Hur får jag igång bilen?" Ronny: Lägg i friläge, lägg i nadbromsen, vrid runt nyckeln så långt det går. Jag: Japp, fixat.Ronny: Du vet ju vart startmotorn sitter? Jo det vet jag. Ronny: Ser du kablarna som går från startmotorn, 3 st? Ja, jag ser dom. Ronny: Du ska kortsluta ihop dem med hjälp av skruvmejseln. Jag försökte och försökte och försökte, inget hände. Det var ju plast isolering på ena kabeln. Jag tog bort kablarna helt och satte mejseln från kabelfästet coh upp mot det andra fästet, motorn började låta. Första gången tappade jag mejseln av rädsla, andra gången startade bilen. Vi kom hem till slut, irriterande.

     

Jag fixar och donar och så ställer jag ut två soppåsar och går iväg för att hämta den tredje, när jag kommer ut så är påsarna borta?

     

Bara lillfröken som vet var dom ska ju :-) Mot soptunnan. Ronny röjde av en massa ogräs igårkväll, vilket vi försökte räfsa ihop idag och få undan. Skottkärran är aningens för stor för Angelica, men oj vad hon kämpade. Det gick till slut med min hjälp :-)

Christian kan ju verkligen inte cykla ännu, vilket jag tycker är tråkigt eftersom kamraterna på dagis kan cykla. Den trehjulingen vi har är allmänt usel också, den välter på tok för lätt. Jag vill köpa en Kettler Supertrike till Christian, dom är hopplösa att få tag i! Dom har varit slut hos leverantören typ hela våren, typiskt.

Efterlyser här med en Kettler Supertrike, vi behöver verkligen en sådan! (Eller två egentligen, det är väl dags för Angelica snart också.)

Dom flesta av oss blir överlyckliga när man inser  "Jag är gravid". En ny tid börjar, ett nytt liv har börjat, men oj det följer med en massa kärleksfullt ansvar också. Några av oss börjar köpa in saker som kläder, barnsäng, barnvagn, ergonomisk bärsele med mera. Andra vågar inte köpa något ifall det ska gå illa med livet i magen.
Plötsligt är det dags, in på förlossningen. Så ligger man plötsligt där, fylld av glädje med en underbar parvel på bröstkorgen. Supermysigt!

Men hur ser nu verkligheten ut? Jo, i det flesta städer och orter behöver man ställa bebisen i kö så fort man bara kan till flera olika dagis och/eller dagmammor. Vadå, ställa en 2-dagars bebis i kö? Alltså det känns verkligen superknäppt att behöva tänka på sådant det första man gör när man kommit hem från förslossningen. På många håll kan det ju vara 1-3 års kö för att få plats på dagis/dagmamma.

När vi fick Christian så var vi nyinflyttade i Sollentuna/Häggvik. Jag fick snällt sitta där och läsa på internet om vilka ställen som verkade lämpliga för honom. Då visste vi bara att han inte fått godkänt på hörselscreeningen för nyfödda, läkarna trodde att det var fosterfett i hörselgångarna.

Christian hamnade i kö till 3 famljedaghem och 2 förskolor. Våren 2007 fick vi beskedet, välkommen till lalala... Vi ringde upp och fick komma på besök. Denna dagmamma var vårt första handsval och hon kändes toppen! Naturnära och personlig, aktiv i Friluftsförbundet så barnen fick medverka i Mulleverksamheten. Åhh vad roligt med Mulle, det jag gick jag själv som yngre.
Men i juni 2007 så fick vi för oss att flytta, vi hamnade i Ledinge utanför Norrtälje. Då var det bara att snabbt som tusan ringa Norrtälje Kommun och köa på nytt. Denna gång valde vi endast första närmaste. Vi fick platsen, vi tackade ja, och så åkte vi på föräldramötet. GAAAHHH, KATASTROF! Utegården bestod av 95% asfalt, inga gungor, ingen sand. Lokalerna bestod av små och många rum där ljuden bara studsade mot väggarna. En fruktansvärd miljö för en hörselskadad. (Vi visste nu om hörselskadan.)
På föräldramötet i aug 2007 så avslöjade rektorn att det varit en kris på förskolan inklusive skolan våren 2007 och att all personal på förskolan var vikarier som skulle bytas ut under hösten månad för månad. Näe, en sådan otrygg miljö kunde jag bara inte tillåta för min son. Ringa kommunen igen och gå på ett gäng med studiebesök i Norrtälje! Jag tog reda på adresserna till säkert 15-17 olika förskolor och kollade på kartan. Familjedaghem var inte att tänka på, jag pratade med ett par stycken, fast de hade ungefär samma arbetssätt som en förskola.
Jag ringde några förskolor och frågade ifall jag fick komma på besök, näe, med hänsyn till barnen så kan vi inte ta emot sporadiska besökare.
GAAAHHH!!! Jag hade panik ju, sonen måste ju få det bra. Jag tog helt enkelt med mig sonen och när han sov så knackade jag på hos alla förskolorna och bad att få titta lite eftersom jag sökte efter en förskola som kunde passa oss. Då gick det bra minnsann.
Mitt val föll på förskolan Paletten, det hade den underbaraste utegård jag någonsin sett! Stor och kuperat och skogen runt hörnet. Stora luftiga lokaler och i princip fasta/återkommande vikarier. Plus att dagiset ligger bra till i förhållande till dom bussar som går förbi oss.
Jag hade egentligen velat haft honom på ett Ur och Skur dagis, men deras lokaler var hemska! Ett gammalt slitet 1700-tals med små rum och allting man sade ekade mellan väggarna.

11 sep 2007 skrev jag in honom i kön till Paletten med önskad start den 13 sep 2007. Dagen efter ringer rektorn, "Du behöver en dagisplats imorgon?" Jo, jag har börjat studera och är nyinflyttad och det dagiset vi hade fått plats på dömde jag ut. Rektorn lyssnade på min utsaga och hälsade oss välkomna till verksamheten! Otroligt. Fast lite premisser var det, platsen gällde endast för tider mellan 8,30-16. Inga problem! Jag skulle ju studera på distans.

Dessvärre så blev Christian så himla sjuk så otroligt ofta! Mina studier gick åt pipsvängen och jag oroade mig för att han skulle dra hem en massa smittor till Angelica när hon väl hade kommit. I nov 2007 fick han sluta pga för hög frånvaro när han så ofta blev sjuk. Och det är jag glad för! Det har varit helt underbart att ha båda barnen hemma tillsammans under Angelicas uppväxt, dom har blivit så samspelta.

Hösten 2008 var det dags igen för Christian och dagis. Jag gjorde några nya studiebesök igen, mest ifall att. Nu hade han ju fått hörapparater och teckenspråk skulle användas som stöd för hans talutveckling. Det blev Paletten igen. Denna gång var det mer rätt för Christian, åldern drygt 2 år kändes otroligt passande för honom på förskolan. Jag önskar jag kunde få ha Angelica hemma tills hon blivit 2 år också.... Men det är inte möjligt.
Att Christian började hösten 2008 igen var mest en rekommendation från hörselkliniken, för talutvecklingens skull.

När barnen går på förskolan så önskar jag att de går så korta dagar som möjligt, jag vill inte de ska spendera större delen av sin vakna tid på förskolan. Jag vill ju att barnen har fler timmar med familjen än med förskolan. Jag önskar också att barnen alltid får äta frukost och middag hemma. Idealiska tider för oss på förskolan är 8,30-15,30. Det blir 35 timmar i veckan. Barnen är vakna ca 7,00-19,00, det ger 12 timmar per dag. 12*7=84 vaken timmar för barnen per vecka (bortsett från Angelicas lunchsovning.) 84-35=49. 35 timmar på dagis ger att barnen får vara med familjen 49 timmar per vecka. Det känns så lite... Det skulle ju varit perfekt med 15 timmar per vecka på dagis bara..... Fast då hinner jag absolut inte med några heltids studier i höst.

Min önskan om mina barn innan de börjar på förskolan är att:

*Barnen kan göra sig förstådda genom tal och/eller kropps språk
*Barnen behöver bara sova en gång efter lunchen (Jag vill inte lämna ett barn som sover 2 gånger per dag, då betalar man ju för en sovplats.)
*Barnens mat tider och sovtider passar någorlunda ihop med förskolans tider.
*Barnen ska kunna gå, personalen kan sällan bära barnen, det blir för jobbigt för deras ryggar.
*Barnen ska helst vara blöjfria. Vi använder ju tygblöjor och det fungerade uselt på förskolan i höstas, han är numera blöjfri sedan i julas. Christian kom ju dit klockan 9,00, ca 9,45 går dom ut. Christian fick oftast gå ut i blöt blöja, han fick oftast somna med blöt blöja. Stackarn! En gång på fem timmar bytte de blöja på honom. Ett barn behöver pinka oftare än med 2,5 timmars intervaller. Christian var nästan blöjfri förra sommaren, men det gick om intet när han började på dagis. Dom erbjöd honom varken potta eller toalett. Stackarn blev ju tvungen att pinka i blöjan. Vilken blöja man än har så tycker jag att barnen ska ha torr blöja innan man går ut och torr blöja innan man ska sova.

Hur har ni valt förskola/familjedaghem? Hur gamla har barnet varit/kommer att vara när det börjat/börjar på förskolan/familjedaghem? Varför har ni valt den åldern på barnet? Hur många timmar per vecka är barnet på förskolan/familjedaghemmet?

Tillägg 6/6 kl 7.15
Nu när jag har varit mamma ett par år så inser jag hur värdefulla småbarnsåren är, barnen är ju bara små en gång i livet. Det är lite därför jag önskar att Angelica kunde få vara hemma tills hon är 2 år. Jag vill ju följa hennes framsteg och utveckling själv.
Med mina erfarenheter så skulle jag aldrig mer skola in en ettåring (ålder 12-14 mån) på förskola/familjedaghem. Det är en så intensiv miljö för ett så litet barn. Jag vill ju heller inte att förskolan/familjedagehemmet ska ta över fostran av barnen, den biten står jag helst för själv.
En annan sak som jag önskar är en mjuk start på förskolan/familjedaghemmet, ungefär 15 timmar i veckan till att börja med i ett par månader för att barnet ska vänja sig gradvis med miljön. Fast det kommer inte vara möjligt för Angelica. Jag är glad att Christian har haft den chansen i alla fall.

(Apropå det jag skrev om flytta... Vi flyttade igen mars 2008, fast närmare Norrtälje. Nu är det slutflyttat! Vi har hittat hem.)

Missa inga inlägg!
Klicka på ikonen och följ min blogg!

Suck, vilken lång dag det har varit. Drog iväg hemmifrån vid 10-tiden och var hemma strax efter klockan 19. Nu sover äntligen barnen och jag har smällande huvudvärk.

Vi skulle nämligen till Rosenlunds sjukhus för att programmera om hans hörapparater. Jag fick ju höra på ett utvecklings samtal på förskolan för några veckor sedan att Christian blir ledsen på samlingarna... Troligen för att han inte hör vad fröknarna pratar om eftersom han lugnar sig när någon fröken berättat allting för honom öga mot öga. Det skall nu installeras hörslinga på dagiset för att hjälpa min lilla prins.
På Rosenlund gjordes även ett hörseltest på Christian, det var jag inte alls förberedd, jag hade ju med mig Angelica också. Angelica är ju en sådan dära söt vilding som garanterat kan vara för livlig under ett hörseltest som kräver ABSOLUT tystad.
Vi gick in i hörselburen allihopa, audinomen, Christian, Angelica och jag. Christian var så inriktad på vad audinomen och att bygga klossar så jag och Angelica smög ut. Christian var superduktig! Audionomen fick de hittills bästa provsvaren. Kändes lite taskigt att bara smyga ifrån Christian, men hade jag sagt Hej Då så hade han blivit orolig. Jag kan ju avslöja att Chrian var sur på mig efteråt; "Mamma borta", och snyftigt minspel.  Åhh, gullungen. Jag svarade som jag brukar; "Mamma kommer alltid tillbaka, mamma älskar dig, Christian."

Christian fick nya figurer på sina hörapparater också....

Dessa tre tycker jag är en usel kombination!
Jag blev så glad när Nadja nämnde lite av detta i sin blogg, jag håller med henne fullständigt!

Jag anser att mina barn förtjänar att växa upp i en rökfri miljö så att det deras lungor kan utvecklas normalt och få en maximal syreupptagningsförmåga. Jag anser också att barnen förtjänar att alltid ha en möjlighet att alltid ha minst en förälder som är nykter och har koll på läget ifall något skulle hända. Det är ju otrevligt mot barnen att bemöta dem dem en andedräkt utav alkohol ångor eller rök ångor, för att inte tala om den hemska andedräkten som brukar uppenbara sig när man är bakfull!

Inga rök ångor på mina barn.
Inga alkohol ångor på mina barn.
Inga bakfylle ångor på mina barn.

Varför skriver jag om detta? Jo, vi var ju på marknad i helgen och då får man se så mycket tråkigheter. Alla föräldrar gör ju olika och prioriterar olika.

Men rökare är ett otrevligt släkte! De bryr sig inte om omvärlden, dom blossar på allt och alla och slänger fimpar överallt. Äckligt!

Rökningen skadar ju lungorna så till vida att lungornas förmåga att ta upp syre försämras. Jag förstås inte hur man som förälder kan vilja försämra sitt barns lungor? Barnens lungor är ju så små och tar större skada än vuxna lungor.
Vissa föräldrar försöker ju gå undan från barnen när de röker, de går iväg kanske 10 m. Fast när de rökt färdigt så sitter lukten kvar i kläderna och lungorna är fortfarande fyllda med rök, dvs utandningsluften består av cigarett rök. Andra klantiga föräldrar nöjer sig med att gå undan 1-2 m, "Det blåser ju inte på barnet". GAAAHHH!!! Visa respekt för alla levande tack, visa respekt för barn som inte är födda hos rökare!

Och så har vi ju den spännade kombinationen rökning och alkohol. Plötsligt är det mer intressant att skåla med sina vänner än att gå undan från barnet när man röker. Och så bägge föräldrar som båda dricker för att vara sociala med sina vänner. Tänk om något akut händer med barnen? Vem ska kunna reda ut en sådan situation? Fulla föräldrar, nej tack. Omdömet och reaktionsförmågan försämras av alkoholen. Nej, tack, inget för mig. Barnens vålmående kommer främst. Det går alldeles ypperligt att ha roligt utan alkohol. Hur kul kan det vara för ett barn att umgås med två trötta och bakfulla föräldrar som luktar illa?

Gräset på vår tomt är alldeles blött på morgonkvisten.

  

På med överdragsbyxor och ut med barnen, dom älskar att vara ute! När solen värmt upp gräset i någon timma så brukar daggen försvinna. Fast om solen är riktigt stark, som igår, så blir det gärna ca 30 grader i solen här hos oss.
Barens överdragsbyxor andas så barnen blir inte för varma i solen, de har inte blivit det ännu i alla fall. :-)

I lördags bar det iväg till Wärsta marknad och Dartens första utställning.

Så här såg det ut när vi åkte hemifrån.

   

PicNicen åt vi i gräset. Salladen var så saftig och välsmakande! Det gjorde susen att ha ingredienserna åtskilda. Efter lunchen behövde Angelica sova, hon sov säkert 1½-2 timmar i sjalen, vagnen stod ju hemma. Vagn är oftast bara jobbigt att knuffa på när man är på marknad. Christian fick åka lite sjal med pappa när han blev trött i benen.
Vi fyndade verkligen på marknaden... Äntligen fick vi tag i skyltar till vägen, 50 kr/st istället för de jag sett i butikerna för 350 kr/st.

Angelica och Tilda turades om med Tildas vatten-nappflaska. Elvis (i rosa hatt) verkade gilla kolsyrat vatten, Angelica gjorde stora grimaser! Angelica gjorde även sitt bästa för att samla på aluminiumburkar... indre lyckat när hon försökte smaka på dem, usch.

    

Hrä strå Darten parkerad, det var mycket mera bilar där när vi kom dit på förmiddagen. Den vita bilen är en Volvo P1800, en sådan vill jag äga någon dag, fast den ska vara röd!